Lichen ruber planus

Bakgrund

Lichen planus eller lichen ruber planus är en vanligt förekommande, långvarig och ofta kraftigt kliande hudsjukdom som i det tidiga förloppet präglas av små, kantiga, platta hudförändringar. Det är också vanligt att slemhinnorna angrips. Detta visar sig oftast på insidan av kinderna, där man kan se vita fläckar och ränder. Typiska platser där hudförändringarna uppträder är undersidan på underarmarna, låren, underbenen och områden runt svansbenet/sätet.

Lichen planus i huden är den vanligaste formen. Slemhinneförändringar förekommer hos upp till 65 % av patienterna med lichen planus i huden. Tillståndet är ganska vanligt och förekommer hos 0,3–4 % av befolkningen. Sjukdomen drabbar medelålders kvinnor oftare än män.

Mycket tyder på att sjukdomen beror på en onormal immunreaktion, en autoimmun sjukdom som kan utlösas av en virusinfektion. Vissa läkemedel har också visat sig kunna utlösa lichen planus där symtomen börjar vanligtvis akut och åtföljs av kraftig klåda där incidensen är högst i åldersgruppen 30-60 år.

Symtom

  • Från några mm upp till 1 cm stora, platta, kantiga hudförändringar
  • Förändringarna uppträder ofta i små grupper där huden har varit skadad (Köbnerfenomen).
  • Färgen är gråaktigt röd och violett, med glatt och blank, glänsande yta
  • Vita fläckar och ränder på slemhinnan som kan utveckla sig till områden med sårbildning
  • I vagina ses rodnad slemhinna, riklig gul flytning, sammanväxning
  • Även nagelförändringar kan noteras med längsgående streck hos 10 % av patienterna
  • Klåda, sveda, smärta
  • Smärta vid urinering
  • Samlagsblödning
  • Äldre lesioner har en avrundad form, och elementen är omgivna av en uttalad hyperpigmentering
  • Fjällbildning

Differential diagnoser

  • Psoriasis
  • Lichenifiering - Som följd av till exempel klåda eller annat ihållande trauma
  • Lichen sclerosus et atrophicus - Genitala slemhinnelesioner är kardinalfyndet
  • Kontakteksem
  • Sekundär syfilis

Utredning

  • Anamnes/sjukdomshistoria – Duration av besvär, läkemedel, BMI, hereditet. Riktad anamnes tagning med vaginal blödningsfokus, blödningsmönster och smärtmönster, klåda. Hud förändringar i övriga delar av kroppen, insidan av kinder, bålen, naglar etc
  • Gynekologisk undersökning – Rodnad, svullnad, sprickbildning, ödem, avvikande flytning, blödning. Förändringar över vaginas väggar, slidöppningen och runt omkring. Andra hudmanifestationer, naglar. Spekulumundersökning kan vara smärtsam eller omöjlig att genomföra
  • Transvaginalt ultraljud – Tacken till vätskeansamling i buken/livmodern/äggledare
  • Biopsi / stansbiopsi- Vävnadsprovstagning, speciell från vitaktiga stråken i kanten av den eroderade vävnaden

Behandling

  • Om behandlingen
    • Prognosen är god med spontan tillbakagång av symtomen hos de flesta inom loppet av ett till två år. I vissa fall blir sjukdomen kronisk och kan då hålla i sig i årtionden.
    • Återfall av sjukdomen är vanligt
  • Läkemedel
    • Lokalbehandling med högpotent kortison såsom Dermovat kräm
      • Salvan appliceras två gånger dagligen tills de aktiva lesionerna har gått tillbak
    • Systembehandling med kortison i tablettform
      • Ex med Prednisolon 40–60 mg dagligen under två till fyra veckor
    • Vitamin A-liknande ämnen
    • Immunsuppression behandling  - Lokal behandling med takrolimus
  • Ljusbehandling

Referenser

  • Usatine RP, Tinitigan M. Diagnosis and treatment of lichen planus. Am Fam Physician 2011; 84: 53-60. 
  • Dissemond J. Oral lichen planus: an overview. J Dermatol Treat 2004; 15: 136-40. 
  • Zakrzewska JM, Chan ES, Thornhill MH. A systematic review of placebo-controlled randomized clinical trials of treatments used in oral lichen planus. Br J Dermatol 2005; 153: 336-41. 
  • Ismail SB, Kumar SK, Zain RB. Oral lichen planus and lichenoid reactions: etiopathogenesis, diagnosis, management and malignant transformation. J Oral Sci 2007; 49: 89-106. 
  • Shengyuan L, Songpo Y, Wen W, Wenjing T, Haitao Z, Binyou W. Hepatitis C virus and lichen planus: a reciprocal association determined by a meta-analysis. Arch Dermatol 2009; 145: 1040